Eftersom de två föregående lacken jag visat upp frustrerade mig så mycket så letade jag fram något jag tänkte att jag skulle kunna lita på, både när det gäller själva lackningen i sig och hållbarheten. Edyta har stått och skrikit mitt namn ett tag nu, och nu förstår jag varför. Precis som de övriga Zoya-lacken med den här gnistrande metalliska finishen jag har, så är hon en dröm. Två lager ger en perfekt täckning, och det såg ut att redan ha torkat en del innan jag ens hann på med överlack.
I början var jag övertygad om att basen i lacket är en riktigt mörk grön, men nu har jag kommit fram till att den faktiskt är blågrön med en massa guld- och olivfärgat i sig. Så fint. Knappast något som kan klassas som ett vårigt lack, men för min del tror jag den kan vara klockren året runt.
Edyta
Advertisement
Jag är så kluven när det gäller det här lacket, på vissa bilder ser det jättetrist och nästan-svart ut, och på andra är det jättefint! Nu ser det ju helt underbart ut på dina bilder… förvirrad :P
Nu har jag ju bara burit det här lacket en gång, men det kanske är så att det kräver sitt ljus för att komma till sin fulla rätt? Jag tyckte i alla fall inte att det var i närheten av att vara nästansvart! Visst, mörkt mörkt blågrönt, men inte nästansvart!
Det är ett av de vackraste lacken i världen! Älskar det!
Det är det verkligen! :D